Vad är viktigare än vatten? På åsen mellan Stor-raggsjön och Lill-raggsjön ligger byn Kvarnåsen. I gamla skrifter har hittats att redan 1826 fanns en kvarn i Åman mellan dessa sjöar. Användarna av denna kvarn kom förmodligen från Raggsjö och andra närbelägna byar. Raggsjö som bebyggdes redan på 1750-talet ligger på södra sidan sjön och relativt högt troligen på grund av folks vilja att undvika frosten.
Vid Lill-raggsjön står än idag en gammal tall som omnämns redan 1797. Storyn går så här. En av de första bosättarna i Raggsjö drunknade i Lillraggsjön. På grund av svårigheter att transportera honom till den sista vilan vid detta tillfälle fick han en tillfällig viloplats under denna tall.
Vid insyning av nybyggen fanns det några särskilda förhållanden som man alltid tycks ha tagit hänsyn till. Tillgång till jakt och fiske liksom markens beskaffenhet för att odla säd och potatis ansågs som viktiga. Även slåtterängar för att kunna föda kreatur var viktigt. Allt detta finns i området kring Kvarnåsen. Någon fast bosättare fanns inte förrän i mitten av 1890-talet. Jordägaren Johannes Karlsson skulle ha ett ställe att bygga sin stuga på. Detta blev nuvarande bys första hus.
Sänka sjöar verkar ha varit populärt. Allt för bättre slåtter. Detta prövades också i Kvarnåsen. Följden av detta övergrepp på naturen blev inte riktigt som väntat. Myggornas antal åren efter blev övermäktigt och sjön återställdes till sin gamla nivå.
Att inlandsisen härjat friskt i detta område kan man tydligt se om man åker längs med Stor Raggsjöns västra strand. Vid den s.k. “Storbergivika” kan man med lite fantasi se stenarna forsa ner som ett vattenfall. Denna “stenfors” är ca 30 meter hög och 50 meter bred. Hela detta område är fruktansvärt stenigt och på en udde längst in finns en gigantisk sten som spruckit på mitten.
Åman som rinner mellan sjöarna (ca 700m) är rik på både växt och djurliv. Flottningen som bedrevs ända in på 1960-talet tillät inga krökar eller stenar i fåran. På 80-talet stensatte man å-fåran igen så att den fick ett mera naturligt utseende. Här kan man finna många olika växter i en lummig lövskog. Fisket kan också skänka lycksökaren fångster av både harr och öring såväl som abborre och gädda.
Byns överlevnad beror nog trots allt på kreativiteten hos dess invånare. Redan på 1870- talet fanns i ån mellan sjöarna den första sågen. Dagens moderna industri vidareförädlar sågat virke och drivs av Setra. Sågverksindustrin har dess värre inkräktat på landskapet i negativ bemärkelse, men måste nog ändå anses vara orsaken till att byn vuxit till dagens storlek. Aven andra företag har skapats i denna del av kommunen. (Åkerier, bagerier, café m.fl.)
Byaföreningen är och har alltid varit stark. Med små medel men med solidariskt arbete har byn skapat fina förutsättningar för många aktiviteter. Det senaste beviset för Kvarnåsens överlevnad är den ekonomiska förening som bildats för att starta upp affären efter att de tidigare ägarna lagt ner. Idag finns en av de trevligaste butikerna i länet i just Kvarnåsen. Delar av butiken har byggts om till ett samlingsrum/café där varor och prylar från gamla tiders affärssortiment fått en naturlig utställningsplats. Även Skellefteå museum har visat sitt intresse för detta.
Vad kan man då göra i denna del av Norsjö Kommun? Natur och friluftsliv är nog de saker som i första hand ska nämnas. Jakt och fiske som redan de första bosättarna såg som sin överlevnad är även idag saker som bygden kan erbjuda i tämligen stor utsträckning. Vintern ägnas bland annat åt att köra snöskoter. Leder finns utmärkta i alla väderstreck. Ungdomars vilja att tillbringa allt mera tid vid sina små vänner datorerna har också det ordnats. Fibernät grävdes på ett par veckor av idoga invånare. Vi sitter nu på “fast lina” och kan i framtiden tänka oss ta på oss utlokaliseringar från de överhettade storstadsregionerna.
